Till helgen är det havsöringsträff här på Öland. Känns en smula trist att inte kunna vara med på grund av hälsoskäl. Tycker det är obegripligt roligt med dessa tävlingar. Träffa likasinnade havsöringsnördar år efter år. Dela erfarenheter, tips och trix. Oavsett väder och vind så står man där och nöter på med en djupt ingrodd magkänsla som säger att -Vid nästa kast så! Hur kul som helst och hur nördigt som helst. Vädret till helgen verkar bli en smula blött, speciellt på lördagen men som vi alla vet så vankas det storöringar strandnära när vädret är lite småruggigt. På med långkalsongerna bara och nöt på. Önskar alla tävlande denna helg ett riktigt skitfiske. Mitt heta tips till er tävlande är helt enkelt: Fiska strandnära. När du tycker det är grunt fiska grundare.
Jag känner mig riktigt privilegierad som havsöringsnörd.
Idag var vi i Penåsabäcken på sydöstra Öland. Vi var fyra som verkligen fick slita idag, vi började med ca 300m skottkärrekörning. Det blev kortare att köra ju längre dagen gick och efter 16 var vi klara och packade ihop. Men det känns i kroppen efter mer än 10ton hamnat i bäcken! När det var kalkstenshäll gick det bra att köra, men det var inte det hela vägen. Det blev totalt 16 nya lekbäddar, de flesta på en kort sträcka på lite mer än hundra meter. Här har vi bäst förutsättningar för att gruset ska stanna kvar vid en riktig vårflod. Hade vi lagt det direkt på kalkstenen kunde allt legat utanför mynningen i vår? Det fanns även lite större sten som kan hjälpa till med ståndplatser för de små i vår. Då bäcken var nydikad var det ett måste att få i nytt lekgrus, annars hade vi tappat ett år i bäcken. Vi får tacka markägarna för ett riktigt bra samarbete! De informerade oss om en kommande dikesrensning och ringde sen och berättade att det var klart så vi kunde dra igång. Här kommer lite bilder från dagens fiskevård.
Lasse sa det var ca 10cm vatten, men som tur var hade Johan med sig vadare!Här är de som jobbade idag , främst Johan & Sally, Lasse K och Lasse S längst bort på bilden.
Brukar skämtsamt säga till min hustru att de enda som ringer mig nuförtiden är fogden och min rehabläkare (strokeläkare). Denna gången när telefonen ringer och jag svarar är det en bekant röst som undrar om jag är sugen på att fiska regnbåge någon dag under veckan. Herre jösses det var säkert minst femton år sedan jag fiskade regnbåge så givetvis svarade jag ja på Lasse K;s fråga. Vid tolvsnåret på torsdagen (läs igår den 17/10) plockade Lasse upp mig och vi styrde kosan mot Snärjebäcken. Måste erkänna att jag fick rota en hel del i förrådet för att hitta alla mina gamla regnbågsflugor. Flugspöt som fick följa med var givetvis mitt gamla cane-spö. Vad annars? Hade även med mitt kolfiber klass 6 ifall något skulle hända med mitt gamla cane-spö.
Väl framme så riggade jag upp mitt cane-spö och Lasse riggade upp sitt smäckra Loop Blue line klass 3-4 med en finfin System2 rulle. Vilket flugspö detta är och vilken rygg den har för att vara klass 3-4. Själv så började jag med en geting och Lasse med en svart nymf som han snabbt kände några dragningar på. Bytte till en Booby och hade ett följe sedan inget. Efter en timme så bestämde vi oss för att ladda batterierna med en fika. Lasse sa att han glömt fikat men jag svarade snabbt och säkert att det gör inget för jag har med mackor så det räcker till oss båda. Så fel jag hade, jag hade oxå glömt fikat hemma. Är detta senil varning på oss båda månne? Som tur så hade jag med mig lite Schweizer nöt så att vi fick i oss lite näring i alla fall.
Började vaka lite bättre nu och Lasse visade mig en gigantisk nymf (stor bäcksländenymf) och undrade vad jag trodde om den. Tja varför inte om du har med ditt lax-spö på 14 fot. Givetvis så knöt Lasse på en mindre svart nymf och det tog inte många kast förrän han drillade en finfin båge på halvtannat kilo. Nu startade ett race som hette duga. Tillsammans så tappade vi nog tiotalet urstarka regnbågar, tafsar small av och landade full pott dvs två fina regnbågar var. Vi hade helt enkelt ett otroligt fiske i Snärjebäcken. Med ett väder som var fantastiskt, inget regn och vindstilla. För att inte tala om miljön. Vi slutade fiska vid femsnåret, ja jag orkar inte mer än typ tre timmars fiske men jag var otroligt nöjd med fisketuren. Tror att Lasse var det oxå. Tänk vad man kan nörda in sig på havsöringsfiske och glömma helt bort hur kul det är med regnbågsfiske. Jag kommer definitivt att fiska regnbåge igen inom en mycket snar framtid det är ett som är säkert
Skitfiske på eder mina damer och herrar.
Lasses gigantisk Bäcksländenymf. Finns på riktigt mycket sparsamt norr över. Har ej själv sett någon. Tror den heter på latin Dinocras cephalotes.
Söndag 27:e oktober blir sista chansen att jobba ideellt med bäckprojekt, sen koncentrerar vi oss på fiske resten av året. Tanken är att lägga ut grusbäddar i Penåsabäcken som blev rensad i höst. Givetvis är det sträcken som uppvisat huvuddelen av årens lek som blivit rensad. För att inte riskera att tappa en generation öring i bäcken måste nytt grus läggas i.
Vi behöver ungefär 6-7 som rallar grus och anlägger bottnar, framkörning gör vi med lastmaskin så arbetsmässigt blir det ett ganska lätt arbetspass. Sträckan vi ska jobba med är ca 300 meter och ser ut som på bilden. Vi räknar med att bli klara för dagen. Bäcken ligger ca 2 mil söder om Gårdby på sydöstra Öland.
Intresserade kan kontakta undertecknad för mer information. Tel 070-5497050 eller via messenger/facebook.
Vi var sju som avslutade det sista lastväxlarflaket med ca 10 ton grus. Det var den krångligaste sträckan, med endast skottkärra! Dagen gick som en dans, även om några kommer känna av det i morgon bitti? Roligast är alla små öringar man ser hela tiden! 5-15cm långa är de som simmar omkring när vi stört dem vid sina ståndplatser. Kan vara upp till 5-7 per plats vi gör, idag gjorde vi 12st. I år blir det 35 stycken, ner och uppströms bron söder nedre Ålebäck. Och totalt så här långt 58st nya, med ett grövre grus än vad som finns naturligt i Åbybäcken. Här kommer Andreas K längs bäcken.
Däremot har vi en liten grushög i Hulterstad som måste i Penåsabäcken. Detta måste göras i oktober, innan havsöringen stiger igen. Det är nämligen dikat den bästa biten av bäcken, sen några dagar tillbaka. Så det finns inget lekgrus kvar i bäcken! Vi vill inte förlora en generation i bäcken, så det måste göras. Finns ingen dag bestämd, men någon av helgerna i oktober kommer vi göra fiskevårdsåtgärden. Skulle vi bli lika många som idag så blir det snabbt gjort. Det är som att gå på trottoaren med skottkärra, inte alls som idag med slänter, nyponbuskar och allt annat som var i vägen. Vi hoppas på bra uppslutning i oktober! Här kommer en bild på de som gjorde ett kanonjobb idag! Martin, Rebecca, Robin, Ola, Lasse och Andreas.
När temperaturen blir mer normalpassande för öringfiskaren än strandraggaren ökar suget efter fiske och arbetet i bäckarna.
Fortsättningen på vårt Åbybäcks-projekt närmar sig och på det en bonus till då dikesrensningen i Penåsabäcken är avklarad. Besökte bäcken och några markägare för att få det byråkratiska avklarat, faktiskt ett tacksamt jobb då man alltid möter positiva och hjälpsamma människor. Vi är fullt medvetna om att de bäckar vi arbetar med i grunden är avvattningsdiken som utvecklats till fina biotoper för fisk mm, känsliga naturvänner varnas för bilden nedan. Inte direkt ett vatten man förväntas att öringlek ska lyckas i, men den öländska öringen klarar detta. Nu skall vi lägga i rätt grus inför leken. Som tur är det bara en liten bit av bäcken som rensats, resten är mer naturlig och erbjuder mat och logi för de kommande generationerna öringar. Vi siktar på att först bli klara i Åbybäcken för att några veckor senare flytta söderut.
Nästa lördag den 14:e september drar vi igång fiskevård Åbybäcken etapp 2. För er som är sugna att hjälpa till är det både lördag och söndag som vi grusar. Samling 9,00 vid parkeringen innan bron söder nedre Ålebäck. Vi är tacksamma för all hjälp vi kan få, om så bara några timmar någon av dagarna.
Det är nog trettio år sedan som jag hittade en pinne efter strandkanten vid en å som heter Råndan (Härjedalen, biflöde till Ljusnan) som föll mig i smaken och som jag dessutom släpade med hem. Torkade den och snidade ihop till en vadarstav. Sedan har den följt mig i mitt bagage helt oanvänt tills nu. Jag kan erkänna att när jag haft en strulig vadning bland stenbumlingar så har jag svurit för mig själv att jag har varit dum nog och inte haft med vadarstaven. Men nu minsann efter att jag fick min stroke så kommer den att vara med. Jag har piffat upp den med fernissa och graverat in ett måttband så att jag lätt kan se om havsöringen håller måttet. Ibland så funderar jag på om jag innerst inne redan 1989 visste att jag verkligen kommer att behöva en vadarstav sommaren 2019?
Under denna resa till Råndan hade jag verkligen en rejäl närkontakt med en björn men det är en helt annan historia som jag kanske återkommer om senare.
Skitfiske på eder mina damer och herrar
/Seppo
Nyfernissad och graverad vadarstav från RåndanKänns verkligen tryggt och säker att vada runt med min stav
Då har jag kommit till de sista flugorna som ska medverka i mitt lilla projekt gällande klassiska flugor VS nya mönster havsöringsflugor/flugor. Det är två stycken Emå- flugor. Old Man`s Fly och Fiery Brown som jag bundit på en laxkrok strl 8. Dessa två flugor har jag handplockat ur Pelle Klippinges utsökta bok om Emån. Jag har aldrig fiskat med dessa flugor men trots allt så talar det för att dessa kommer att fungera utmärkt här på ön. Sen att jag tycker det är obegripligt trevligt att fiska med klassiska flugor gör inte saken sämre.
Någon djupare redovisning om flugorna tänker jag inte göra (läs eller låna boken) men jag kan nämna att Firey Brown (som är en variant) knådades ihop av Anthony Crossley och Old Man`s Fly bakades av Lennart Westerlund. När jag fiskar med gamla klassiska mönster så ger det mig en helt annan närvaronivå. Mer fördjupad och magisk närvaro. Gamla fisketurer och flugor poppar upp i huvudet på löpande band. När jag fiskade i Tana älv med laxflugan Tana 67. Harrfisket i Pirtimys, Min största flugfångade lax i Enningdalsälven i Norge eller Kurimonforsens stridbara öringar( Finland), bara för att nämna några pop ups.
Dåså! Då var min Wheatley ask stängd men laddat med Red Tag, Butcher, Zulu, Alexandra, Peter Ross, Old Man`s Fly och sist men inte minst Fiery Brown. Kommer att öppna asken och börja fiska av flugorna kring September. Rapport om hur det gick kommer du att få löpande men en slutrapport någon gång kring slutet av November. Ja förutsatt att jag själv fungerar hyfsat bra.
Skitfiske och finfin sommar på eder Mina Damer och Herrar.
Ja jag vet att jag glömt redovisa våtflugan Zulu. Jag får väl skylla på min stroke. He, he, he!.
Seppo
Old Man`s Fly bunden på en laxkrok Strl 8Fiery Brown bunden på en Laxkrok Strl 8. ”OBS” Som kroppsmaterial har jag Oracle Flash dubb röd. Ska vara enligt original säldubbing röd (hade ej detta i lager)Stängd men laddad Wheatley ask, öppnas igen i SeptemberZulu på dubbelkrok Strl 8 (glömt att redovisa denna)
Nummer 4 som hamnar i min Wheatley ask är våtflugan Peter Ross (en variant av Teal & Red). Ha en förtröstan för jag är snart klar med dessa klassiska flugor som ska testas i höst. Originalmönstret skapades av en butiksägare som hette Peter Ross från Killin, Perthshire Skottland i slutet av 1890-talet. Flugan är känd framför allt vid sjöfiske efter havsöring. Jag känner även till flera fall där denna vackra fluga har motionerat hyfsat stora laxar. En period i mitt liv så hade jag en Crescent 550 vid en sjö som heter Skagern. Skagern hittar du några mil söder om Degerfors. Skagern är känd för sina stora Lakar men få verkar känna till att det patrullerar grov öring i denna djupa sjö. Jag hade ofta en Peter Ross som upphängare framför min knallröda Nilsmaster vobbler. Sju av tio öringar nöp våtflugan Peter Ross. Av någon konstig anledning så har jag inte använt flugan efter att jag avvecklat mitt fiske i Skagern. Det verkar som att denna vackra våtfluga Peter Ross har haft en dalande intressekurva under årens lopp. Varför? Ja! det vet jag inte men märkligt är det. Ska bli spännande att se hur vår kräsna Ölandsöring kommer att reagera.
