Nummer 3 till min Wheatley ask blir givetvis en Red Tag. Denna utsökta fluga dateras till mitten av 1800-talet. Upphovsmannen lär vara Mr Martyn Flynn från Worcestershire i England. Bunden som torrfluga och harren som målgrupp. Som original så kallades den för ”The Worcestershire Gem” Men tack vare den röda rumpan så blev den i folkmun kallad för ”Red Tag” och så blev det. Jag har för mig att det finns även en variant med gul eller grön rumpa som blev också bannlyst i vissa vatten på grund av sin förträfflighet. Samma öde som våtflugan Alexandra hade en period.
En kall vårdag stod jag och tre andra fiskebröder vid Klarälvens strand närmare bestämt i Sysslebäck vid bron.( Bröderna Alfredsson och Brattèn) Tittade ut mot strömmen men inte ett vak. I Klarälven så vakar harren eller så vakar den inte. Bara att vänta. Det finns inget mellanting. Plötsligt så började harren vaka och det är bråttom nu för vakperioden varar kanske bar i tio minuter och sedan blir det tyst i några timmar igen. Snabbt ut och givetvis en Red Tag torr sitter på tafsen. Första kastet och en fin harr på modiga halvkilot kliver på. Precis när jag börjar drilla harren så kommer jag på att jag varken har håv eller korg med mig ut. Ja! Det var inte bara jag som glömt detta i stundens hetta det kan jag intyga. He, he, he! Vad gör man? Jo man stoppar givetvis harren innanför vadarbyxorna.(Rekommenderar det inte) Med sju halvkilos harrar bokstavligen innanför västen vadade jag in mycket stelfrusen till stranden men ack så lycklig jag/vi var. Hade inte neoprenvadare på den tiden.
/ Seppo
Red Tag på dubbelkrok strl 8. Förstärkt med tunn koppartråd.
Nummer 2 till min Wheatley ask blir en Butcher krokstrl 8 dubbel. Mönstret Butcher bands någon gång kring 1830-talet av Mr Moon från Tunbridge Wells. Kallades i början för Moons fly men i folkmun blev det Butcher helt enkelt på grund av att Mr Moon var slaktare till yrket. Enligt Engelsmän, Skottar och Irländare är denna fluga det dödligaste du kan presentera för en öring eller havsöring. Flugan är fortfarande mycket populär där framförallt i sjöarna kring Irland och Skottland. Butcher finns även som Irish Butcher, Kingfisher Butcher, Bloody Butcher och Canary Butcher kanske även fler mönster.
Jag minns som om det var igår när denna fluga presenterade sig rejält för mig för ca 40 år sedan. Fiskade en hel del på den tiden i Sverkestaån utanför Lindesberg. Sverkestaån var väl känt över hela Sverige för dess fina strömpartier och framförallt det fina öringsfisket. Eliten av dåtidens flugfiskare / författare stötte man på där lite då och då. Tyvärr så har ju de flesta flyttat till helt andra strömmande öringvatten men deras underbara böcker och teckningar finns kvar som tur är.
Det var en bländande kristallklar himmel och jag stod vid höljan nedanför den övre forsen. Inte ett vak så långt ögat kunde se men då slog det mig att en gång i Finland och ungefär med samma förhållande vid en sjö uppe i fjällen så satte jag på en sjunklina och en Butcher och det funkade bra då. Sagt och gjort så började jag fiska med sjunklina och en sakta intagen Butcher. När jag väl drillade den tredje öringen så infann sig en gentleman bredvid mig. Tittade en stund och sa att sjunkline fiske är för mig som att spinnfiska men jag tycker du har ett fantastiskt fint flugspö och sedan gick han bara sin väg. He, he, he! Ja! Vad säger man? -och vilken tur det var att jag flugfiskade med mitt cane-spö. En sak som jag märkt nu när jag binder dessa gamla härliga mönster är att det poppar upp gamla underbara minnen under tiden jag binder flugan. Jättehärligt! Trodde min stroke raderat mitt minne totalt men Icke. Jag har fina minnen även gällande Alexandra men jag återkommer med en samling berättelser senare i höst.
/Seppo
”OBS” Jag har bundit denna Butcher med hårvinge, Hade ingen svart vingpenna i lager.
Har du också märkt att när det gäller klassiska flugor så nämns dessa allt mer sällan. Lite trist tycker jag men samtidigt har jag full förståelse för detta. Klassiska flugor var/är ju bundna av naturmaterial som i många fall faktiskt är från fridlysta djurarter idag. Det slog mig rejält när jag skulle skicka över lite av mitt gamla flugbindningsmaterial till vår Alma i Kanada. Kollade med tullen och det slutade i stort sett med att jag skickade över lite krok och tinsel. Nu tänker jag inte fördjupa mig mer i det utan det jag är intresserad över hur dessa klassiska flugor står sig i konkurrens med dagens moderna mycket naturtrogna flugor som limflugor etc. Tänkte att jag ska försöka ta reda på det, i alla fall när det gäller flugfiske efter havsöring här på ön. Ja förutsatt att jag klarar av det. Min hälsostatus är ju inte världens bästa i skrivande stund men jag jobbar på det. T.ex. att binda en fluga för mig tar lång tid. Jag måste vila en stund mellan varven så att säga. När jag förr band tio flugor så binder jag nu knappt en. Nåja! Vem fanken har bråttom? Inte jag i alla fall!
Böcker som jag tittar i nu är Fiska med Fluga av Stephen Windsor ”Rabén & Sjögren”, Den stora boken om Flugfiske ”Prisma” och givetvis Emån -med flugspö längs världens förnämsta havsöringsvatten av Pelle Klippinge ”Settern”
Idag har jag lyckats binda tre klassiska mönster, jippii!(som jag tror fungerar bra på havsöring) med material som jag har i lager. Ibland måste jag ta ett annat material om jag inte skulle ha det rätta. Nu först redovisar jag flugan som jag bundit och återkommer till senhösten och berättar hur det gick. Ok!
Först ut är våtflugan Alexandra. En av mina absoluta favoriter. Har fått mången öring och regnbåge under min ungdom med denna. Ursprungsnamnet var ”The Lady of the Lake. Troligen bands denna fluga för första gången kring i mitten på 1800-talet. Flugan fick senare namnet för att hedra Prinsessan Alexandra av Danmark. Mannen bakom flugan hette W.G Turle (Turleknuten) från Newton Stacey, fast andra menar att det var en annan vid namn DR, John Burton. Denna fluga ansågs så bra i vissa vatten att den till och med förbjöds.
Håll till godo!
/Seppo
Alexandra bunden på dubbelkrok strl 8 Böcker jag skrotar i just nu för att hitta klassiska mönster som passar mig och mitt fiske. Givetvis kommer dessa flugor förvaras i min gammal Wheatley flugask som sig bör.
Om du har ett par gamla läckande neoprenvadare som du tröttnat på så släng inte bort dom. Du kan t.ex. göra rullfodral som jag gjort här eller något helt annat, det är bara din fantasi som sätter gränser. Jag kan nämna att 4mm neopren är inte världens lättaste att sy i men å andra sidan varför ha bråttom (jag har sytt ihop alla delar med 0,20mm nylonlina). Nu kommer jag även att göra rullfodral till mina multirullar. Kommer att återkomma senare med en samlingsbild gällande hempulade rullfodraler mm som jag gjort i brist på annat när det regnat.
Skitfiske på Er!
/ Seppo
Släng inte bort gamla neoprenvadareDu kan hempula rullfodral som den här jag gjort till min flugrulle
Lite semestertips! Tyckte att spöpfodralen till mina UL-spön kändes lite väl tunna och att jag inte hade några skyddande rullfodral till mina 6000-rullar. Gjorde slag i saken och såhär blev resultatet. Om du vill ha måttbeskrivning etc så flagga här så lägger jag upp detta.
Önskar Er en superfinfin sommar
/Seppo
Spö och rullfodralerRullfodral till mina 6000-rullarSpöfodral till mina UL-spön
Började med en prototyp som jag hade med mig i fickan under mina fiskepass i ett år. Under året som gick fick jag lite ideér hur ”Cleo`s” skulle kunna se ut. Givetvis så kan man bygga vidare på den senaste versionen vilket jag oxå redan gjort.(återkommer). Tror min lilla skiss kan hjälpa dig väl men kortfattat så klipp till en tygbit med måtten 18X32 cm. Använd kraftigare tyg än jeanstyg för jeans är faktiskt lite för tunt. Tyget jag använt till min prototyp är perfekt. 2 Sy på kantband på en av kortsidorna. Denna ska vikas upp 9cm för det är nu här du syr fickor plus båda sidor. Det blir sex stycken fickor som klarar av Tobys upp till 18 gram utan problem. Givetvis kan du även ha spinnare/kustvobbler om du vill. 3 Nu syr du kantband på båda långsidor plus övre kortsidan (symaskin om du har en). När detta är klart syr du fast knappen och gummibandet. Knappen sitter från sidan 2cm och från övre kortsida 6cm (nål och tråd). Limmar på en tygbit på insidan för att dölja sömmen (karlssons klister).
Lycka till / Seppo
Min prototypDu behöver måttband, kantband 1,5cm, kraftigare tyg än jeans med måtten18X32 cm, sax, symaskin om du äger en, nål och tråd, gummiband/snöre, lite lim, blyertspenna och en knapp.Syr kantband och fickorFärdigsydda fickor och efter detta syr jag kantband på båda långsidor och den övre kortsidanSyr på knapp och gummiband/snöre (20cm lång)SkissHär är ”Cleo`s” laddad o klar för en fisketur
Varje säsong när man plockar fram draglådan så är favoritdragen skavda och smårostiga (mina är det i alla fall). Tycker det känns en smula trist att se högen med fina drag ligga huller om buller i lådan. Inget fel i det dessutom så tror jag fisken struntar fullständigt i det men för min egen skull så vill jag i alla fall ha blanka fina drag. Gjorde en prototyp förra året som jag testat och nu så, så har jag sytt ihop en plånbok för mina skeddrag som jag kallar för ”Cleo`s. Inga skavsår längre det är ett om är säkert. Fungerar även utmärkt för spinnare. Fullständig tillverknings beskrivning kommer mot slutet av denna vecka.
Vi har nåtts av den tråkiga nyheten att vår fiskevän och tillika revisor i klubben Mats Sund har gått bort i cancer. För bara några veckor sedan fiskade vi i Emån tillsammans som brukligt på våren och Mats var som vanligt.
Mitt första minne av Mats är när jag som grön öringfiskare tillsammans med Ola på tidiga åttiotalet jagade de gäckande skuggorna längs kusten. Mycket hemlighetsmakeri och ett av namnen som jag hört var bröderna Sund. Efter flera försök på nordliga platser blev sista anhalten Hornsudden. När vi väl närmade oss udden ser vi en fiskare sittandes lutad emot en stor sten rökandes en cigarill ( på den tiden kan det varit en cigarett ) med ett belåtet leende. Ola utbrister ” det ser inte bra ut med det smilet har han säkert tagit fisk”, och mycket riktigt ligger en grann öring bredvid honom. Vi fortsatte fisket och några timmar senare åker vi hem med varsin grann 2,5-3 kilosöring, för min del den första. Från den dagen knöt sportfisket oss samman både vid kusten och i klubbarbetet. Mats var en av legenderna och förebilderna för senare generationer havsöringsfiskare med sina många och stora öringar han landat. I Ölands Sportfiskeklubb var han en av drivkrafterna som inte syntes utåt men betydde mycket för oss andra med sin klarsynthet och goda råd. Förutom sportfisket var jakt en av Mats stora passioner, men fisket låg nog han varmast om hjärtat vilket familjen genom att hänvisa eventuella minnesgåvor till Ölands sportfiskeklubbs fiskevårdsarbete. Ett tomrum i våra liv har uppstått, men genom att fylla det med minnen känns livet lite lättare.
/ Lasse
En veteran vid Emån
För en som på senare år lärde känna Mats, slutet av 90-talet. Var Mats och hans bror Peter legendarer vad gällde havsöringsfisket runt ön. Själv började jag tvivla på mig själv när jag tappat 10 havsöringar på raken.. Tog då kontakt med Peter och undrade vad jag gjorde för fel, fick svaret att så är havsöringsfisket ibland. Och mycket riktigt nästa gång jag var ute så började jag med att tappa en, men nästa som satt är mitt pers. Den togs på samma ställe där Mats tog sitt Ölandsrekord på 8,6kg! Efter detta började en lång rad fisketurer med Mats längs Ölandskusten. Mats hade en förkärlek för Toby 20 gram silver, men kunde ibland byta till ett i grönt/silver. Vill inte kalla honom konservativ, för Toby har många havsöringar på sitt samvete!
Många fiskedagar har vi spenderat på Ölandskusten, främst mellan Äleklinta och Sandvik. Men favoriten lite längre fram på säsongen var alltid Ängjärnet! Det blev många sena kvällar på väg hem till Borgholm räknandes rådjur och älgar längs vägen. Att det sen inte gav fisk alla gånger spelade ingen roll, för det var just platsen/kaffet/äggmackan/cigarillen och alla historier om olika havsöringar/havsöringsfiskare som gjorde helheten. Mats visste det mesta om fisket, och det som hjälpte honom var att han förde fiskedagbok på allt som han och hans fiskekamrater fick på turerna. När man ringde och frågade så kunde han alltid ge ett bra tips på plats på just den vind/väder som gällde. Mats statistik sen slutet 60-talet visade också att östra sidans fångster var i genomsnitt 1kg större än västra på alla bokförda havsöringar.
En gång tog vi vår fiskeresa lite längre och vi hamnade i Costa Rica på sailfish fiske. Det var en blandning av trolling, mete och flugfiske de olika dagarna vi var på sjön. Mats lyckades ta den största på fluga, ca 65kg. Mats uppfattade dock inte hur snabbt de simmade, för några sekunder efter krokning bakom båten hoppar en ca 100m längre bort. Mats säger kolla där hoppar en till, men svaret han fick tillbaka var: det är din! Mats fick 10 sailfish på fem fiskedagar!
Mats Quepos -06
Saknaden är stor efter Mats som var lite som en far/mentor för mig. Vi pratade om allt och han kom alltid med förståndiga och goda råd gällande företagande till privata saker. Han blev till och med tillsagd en gång på en pub,Wacky Wandas bar: håll koll på din son! Ja lite tokigheter blev det med under tiden, men nu finns bara alla fina minnen kvar / Niclas
Från och med 13 juni 2019 är det förbjudet att fiska med mängdfångande redskap i och runt Borgholms hamn. Sjösäkerhet är anledning till förbudet men det kommer även att ge fiske bättre skydd. Det fria handredskapsfisket undantages från förbudet, men vi vill uppmana att visa hänsyn till sjöfart och övriga som vistas i hamnen. Självklart ska vi även i fortsättningen visa stor hänsyn till de svaga bestånd som finns.
Släng inte bort gamla skärbrädor för dessa kan omvandlas till utmärkta fiskedrag. Form, vikt, storlek och färg, Ja! Det bestämmer du! Här har jag några små jerkbaits som jag gjorde för några år sedan. Gången på dessa hyfsat bra faktiskt som prototyp. Bara att laborera med viktplacering och krokstorlek. Skärbrädan är 7,5 mm tjock och längden på jerkarna är 7,5cm. Om du vill ha en djupare beskrivning hur jag har gjort dessa (med en sticksåg) så flagga här.
Ps! Nu är förbudstiden för gädda och abborre över. Ta med familjen ut på en fisketur.
