Klockan ringer vid 06.00. Allt är förberett.
Upp och i med lite frukost. Ihop med grejorna och ut till bilen.
Det blir ett snabbstopp på macken för att tanka och kaffe.
Turen går över ölandsbron och norr ut. Små krusningar ser
man vid Svensknabbeviken i mörkret.
Ju längre norr ut på Öland jag kommer desto mer sträcker vimplarna.
Väl framme vid Jordhamn känner man havsöringslukten i luften.
Flugspöt åker fram och Omöbörsten åker på.
Vadar från norr till söder på platåerna.
Nordväst blåser och jag duckar mer för flugan än att ha den i vattnet.
Bakkast är inte min favorit. Öringen uteblir. Inga hugg, inga dragningar,
inga följen.
Tröttnar på fluga och byter till spinn. På med gummibete från Savager.
13 cm skitmörten fiskas långsamt. Låter den sväva. Små knyck varvas med
speedryck. Inget händer. Byter plats.
Nere vid Grönvik är nästa stopp. Fiskar av sträckan mellan stugorna.
Lite grövre sjö och aningen mjölktonat vatten.
Ser finfin ut. Inget.
Möter bröderna Fridholm som ska ner och fresta öringen.
Deras första tur för året verkar det som. Måste rapportera inga känningar,
men vet att de gillar sträckan norr om norra stugan (hoppas de fick något).
Stegar iväg mot bilen och sista stoppet. Bruddesta.
Färden går fort den korta sträckan. Kommer ner till udden som såg öde ut,
men väl på plats, är det redan en fiskare i vattnet.
En snabb visit och lite öringsnack. Han har landat en runt 50-55 cm.
Verkar som han fått den på ett rödgult drag. Inte min färg direkt.
Går åt andra hållet och skiftar till ett lite mer färgglatt drag.
Fiskar från udden och en bit söder ut. Ingen ting.
Ger upp.
Flera fiskare kommer för att prova lyckan. Man pratar glatt och ger dom
de få råd man har att ge dom. Försöker höja deras moral.
Själv sätter man sig i bilen och undrar vad som hände?!
Allt såg ju så bra ut. Till och men Havsörnen visade sig, som brukar vara
en bra nappindikator.
Men men, så är det med öringen.
Det enda man vet säkert är att man står där i morgon igen med råg i ryggen
och nya förhoppningar!
Så länge man har grejorna i vattnet så har man en chans!
Mvh Peter L
Frippe och jag fortsatte till lofta där han ficke en liten havsöring på fluga
precis när solen gick ned.
Själv hade jag en känning på en fisk som vände och drog på grunt
vatten. Ändå 2 kontakter en novemberdag,roligt att det finns lite liv.
Johan Fridholm