Andreas och Niclas inventerade våra vasar i dag. Det tråkiga är att förra årets kraftsamling med risvasar i Borgholms hamn numera är bortgrävda med muddringen. Om vi blivit informerade så hade vi kunnat säkra upp ruskorna med allt som de innehöll, tångräkor, märlor och dylikt. Jag tycker att det är uruselt att ansvariga inte tagit bättre hänsyn, ett sådant projekt som muddring ställer stora krav på utövaren med bl a en miljökonsekvensutredning. För klubbens del innebär det att 30 talet vasar till värde av i material för någon tusenlapp och 2 veckors ideellt arbete är borta, men det värsta är att miljön under ytan tappat de ekosystem som bildats runt vasarna. Extra tråkigt då muddringen inte tillför någon naturlig miljö.
Mer positivt är att jag fick i fem vasar i Sandviks hamn. Testade med lite bättre material som förhoppningsvis inte slits lika snabbt som repen. Ytterligare vasar planeras längre fram då platsen verkar väldigt lovande.