Varje juletid så brukar jag mala sönder barnbarnen med tomten. Har dom varit ute med julegröten?, skrivit önskelista?, varit snälla? sett tomten osv. Snart nioåringen säger med bestämd röst att tomten finns inte och senast var det du. Nähää du! svarar jag så trovärdigt jag kan fast jag tror inte att Aveline köper det rakt av. Den yngste (3år) köper allt jag säger och tittar med stora ögon och räcker fram sin egen önskelista. Femtio procent hemma tänker jag när det slår mig att nu ska jag minsann visa tomten på film. Snabbt fram med min I-Pad och så googlar jag fram filmen “Endast Tomten är vaken av Viktor Rydberg”. Älskar verkligen denna film. Snart så hörs det knastrande från min I-Pad – Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra o glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnatts timma, när den äldste bryter in och säger besviket – Men filmen är ju svartvit osv. Den yngste är fortfarande fokuserad och tittar beundrande med stora ögon. Ännu finns det hopp tänker jag.
Det är inte lätt det här med tomten när barnen växer upp. I dessa IT-tider är ju barnen otroligt smarta redan i unga år och inte lättlurade måste jag säga. Nåja! Själv så tror jag fortfarande på tomten men frågan är kommer han? Som vi alla vet så är ju sportfiske en av de största fritidssysslor i Sverige och vad jag hört så gillar tomten oxå att fiska. Vi får se om han har tid att knacka på min dörr denna jul. Har bara hårda klappar på min önskelista i fall att.
/ Seppo
