Lägger ut Eriks version av Bornholmsfisket, känner själv igen många av symptomen från början av min havsöringskarriär. Har med åren byggt upp ett ganska bra immunsystem, men av och till känns besvären ändock i ganska dämpad version. Får hoppas att västkustfiskarna inte kommer att smittas.
/Lasse
Vet i fasen om man vågar fortsätta fiska havsöring på något annat ställe än på västkusten i fortsättningen efter att ha läst detta! Kändes som man träffats av en blixt från klar himmel, eller som när man precis läst om någon läskig sjukdom och man upplever att symptomen helt stämmer in på en själv!
Beskrivningen är så detaljerad och överensstämmande att det inte borde vara möjligt för en person som inte råkat ut för HUGGSKRÄCKEN att skriva om detta. Möjligen kan det finnas varianter på det psykotiska tillståndet som för många andra allvarliga sjukdomar. Exempelvis känner jag inte igen symptomet att föreslå avbrott i fisket!! Det fanns inte på kartan! Ju mindre tid i vattnet desto mer ökade stressnivån i kroppen.
Värst var det vid Helige Peder när Oskar och Tommy vadade ut i vattnet precis vid hamnen medan jag fortsatte bort mot den giftiga udden där dyningen välde in så fint ett par hundra meter längre bort. Fattade inte hur de kunde gå ner vid hamnen och lämna den fina sträckan längre bort åt mig. Samtidigt hade det ju gått bra för Oskar och Tommy hade ju haft ett race kvällen innan så för en kort stund kände jag att de kanske tyckte det vore bäst att jag fick en chans vid udden! När jag väl kom fram upptäckte jag dock de in i bänken j…la stora hala kloten som låg i vattnet, helt omöjliga att gå ut på. så jag fortsatte till nästa udde som såg lika bra ut … och så fortsatte det. Efter att traskat en bra bit och knappt haft flugan i vattnet under hela tiden insåg jag att här kan vi inte vara kvar. Jag klättrade upp och gick med raska steg tillbaka mot hamnen. Tommy stod fortfarande kvar ute i vattnet men Oskar hade i panik rusat upp och fortsatt upp i slänten för att avbörda gårdagkvällens stora matintag. Måste varit riktigt kallt om ändalyktan!! Under tiden tog jag ett par kast från vågbrytaren tills fluga rycktes av mot en buske i slänten. Allt gick i mot mig. Efter en stund kom Oskar tillbaka och Tommy vevade in och vi tog en fika vid bilen.
Jag stressåt en torr korvsmörgås vid bilen i tron om att vi snabbt skulle avveckla och åka vidare till nästa fiskbara ställe. Mat äter man ju i bilen på väg mellan dom hemliga fiskeställena (ex “Stenen” vid Äleklinta), så har det ju alltid varit när man fiskat på Öland med Niklas o Lasse. Jag tittade på klockan och insåg att tiden höll på att rinna ut för mig. Oskar satt lugnt och blickade ut över vattnet, med en kopp i handen, på sin stolsförsedda ryggsäck med vetskapen om att det inte fanns en chans i hela världen att han skulle få bära det “orange” åbäket vid nästa middag på Äleklintan, 2013. Till slut fick jag markera med att trycka in spöt i bilen öppna dörren till bilen och sätta mig. Oskar började packade ihop till slut och vi hann med ett par ställen i närheten vid Rönne innan steg in och bytte om inne i turistbyrån i Rönne. Det var där jag verkligen insåg att hjälmen och t-shirten skulle få följa med i bilen hem till västkusten..
Eftersom Stickan gjort ett bra jobb med loggan och huggskräcken inte är så bekant för så många på västkusten (gott om öring – svårt att missa), så kändes det inte så dumt ändå efter att ha tillbringat ett par dagar med härliga vänner, god mat o dryck samt många skratt o gliringar! Tack alla o Niklas nästa år ligger du risigt till om inte Lasse som vanligt drar en grönfläckig blänkare och någon hinner få upp kameran 😉 !!
Skitfiske
//Erik
