Vi åkte ut runt lunch på fredagen, för att jaga lite silver. Hade ett ställe norr om Äleklinta, som jag tidigare sett som ett tämligen intressant område. Där vi bestämde oss för att börja (vinden låg bra, sydvästlig). Har en liten teori om att på hösten är det främst bruna samt röda drag som gäller? Samt att det inte är fel att söka i “turbulent” vatten. Sagt och gjort, ett rött drag, och lite “turbulent” vatten fanns precis där vi stannat. Jag hann nog lägga 3-4 kast, innan jag såg något riktigt grovt komma bakom draget, som bara small på! Min första tanke var – gädda (eftersom den var så grov samt att vågorna gjorde det svårt att se eller känna direkt vad de kunde vara). Och gäddor brukar sällan göra mig superexalterad, (så var inte speciellt korrekt i drillandet, då de inte hade gjort mig något om den gick lös). Som tur var, eller i detta fallet, otur va hade jag min fiskekompis precis bredvid mig, som klart och tydligt hade sett att det inte alls vara någon gädda. Och även han tyckte att jag uppförde mig lite konstigt o nonchalant inför uppgiften. Men efter ett tag fick jag in fisken precis intill fötterna, och kunde då konstatera att detta var en grov och fin havsöring (vi båda uppskattar den enkelt till 4-5). Men ungefär precis där, kom ett antal rullningar och kraftansträngningar från fisken. Från enorm lycka till ren besvikelse på några sekunder kunde jag se mitt nonchalanta jag besegrat av denna fina skapelse. En krok hade lossnat, från mina annars helt nya gamakatsukrokar. Jag drog en djup suck, och kunde höra min Norrländska vän brumma något om “Ja djäävlar va grov den var, bland det grövsta jag sett”. Vilket inte gjorde händelsen mycket bättre. (Då jag vet att denna har en del erfarenhet och grova fiskar på samvetet från Luleälven). Men dagen slutade inte där, vi lyckades ändå landa lite silver, kanske inte av kaliber, men vad gör det, när allt annat är perfekt och solen ligger på. Så denna helgen var mycket lyckad, och hade förmodligen (knappt) kunnat bli mycket bättre. Ha de gott!
/Martin
