Seppo hämtade mig igår kväll straxt innan kl 17, för vidare transport norröver. På kvällens schema stod flundremete med hopp om diverse bifångster. Seppo hade lite olika förslag på platser vi kunde testa men det blev tillslut en sträcka norr om Horns udde.
Väl på plats riggar vi grejerna och gör i ordning “lägret”, Seppo agnar med sillstrimlor och jag med räka. Seppo är den som får napp först, en stor och grann flundra som förmodligen kommer hamna i Seppos rök i framtiden (visade sig vid rensning att den var fullproppad med spigg). Sedan följer en lugnare period och vi inväntar skymningen. Mr Lippo har köket med sig och steker både korv och bakar bröd.
Seppo är den som dra flest flundror av oss två, så jag lånar lite sillstrimlor av honom och lyckas tillslut spräcka nollan. Helt klart finns det flundror i området, men fisket är lite trögt. Tyvärr ligger det mycket skit på bottnen och vi misstänker att det är detta som stör vårt fiske. Ett kvitto på detta är att de riggar som har flytkula fiskar bäst.
Dags för kaffe, Seppo drar igång brännaren igen och börjar koka vatten (jag såg aldrig när han fyllde i vatten 🙂 ). Lagom när vattnet börjat koka tar gasen slut….. snabbt i med kaffet och rör runt. Jag får äran att smaka första koppen, fy in i h-vete, det smakar som att slicka en öländsk vinterväg…. Mr Lippo har missbedömt salthalten i Östersjön…koka kaffe på sjövatten är inte att rekommendera. Utan kaffe men med humöret på topp fortsätter vi fisket, dock utan några större fångster, men summerar ändå kvällen som mycket fin, med vackra vyer och trevligt sällskap. Det dröjer nog inte så länge innan vi gör ett nytt försök. Samtliga bilder kommer från Seppos kamera.
Ha,ha,ha! Ja Andreas det var helsefyr vad salt det var. Min mormor hade nog älskat kaffet. Kommer ihåg att hon alltid strödde lite salt i kaffet. Salthalten måste ha stigit rejält med stormarna. Vattendunken åker definitivt med nästa gång 🙂