Expedition Lainolax

Legendariska Onkka

Efter några års uppehåll var det åter dags att damma av laxspöna. Laino älv mellan Kangos och Laino by var målet, en sträcka arrenderad av Vildmarksmekka i Pajala. Vid planeringen fick vi intryck att priserna var hutlösa och endast riktade sig till de stora plånböckerna. I stället för att lyssna på kverulanterna på nätet tog jag kontakt med arrendatorerna och fick veta att endast ca 500 m av den halvmil långa sträckan var undantagen för ett exklusivare fiske, även denna sträckan går att få kort till för ett överkomligt pris när inte campen är fullbelagd.

Efter ett drygt dygn på resande fot anlände Stickan och jag till älven. fiskekort var inköpta för 2 dagar i Onkka och 4 på zon 2. Vädermässigt ganska fint sommarväder med bra flöde i älven och 15 gr i vattnet. Fredag fiskade vi Onkkaområdet, nytt spö och lina kombinerat med rejäl gravrost på detta fiske blev koncentrationen mer lagd på teknik och dagen blev resultatlös. En del fiskar visade sig i fina hopp, tillsammans med vetskapen att både vattenföring och tidpunkt var optimal blev självförtroendet stärkt. Lördagens fiske lades på sträckan vid Pathakoskki och mycket lax sågs vandra uppströms. Resultatet blev en kontakt för mig. Fiska en fin nacke men har väl inte riktig kontakt med flugan i turbulensen runt stenarna, känner en liten knick i linan och efter kontroll av flugan ser jag att något bitit till ordentligt. I hoptryckta krokböjar och böjt krokskaft vittnar om rejäla käkmuskler. Stickan rapporterar några harrar och öringar .

Natten till söndag vaknar jag i tältet och fryser rejält, vädret har slagit om och dalat till några få grader. Söndagsfisket blir därefter med sjunkande luft och vattentemperaturer samt ett regnområdet smyger in. Måndag- tisdag domineras av regn och total avsaknad på vandrande fisk med temperatur i luft på 6-8 gr och vattentemperatur på 12 gr. Trots detta nöter vi på duktigt, det positiva är att både spö-lina- och brukare börjar komma överens. På väg till Väkkäräkoskki håller jag på att trampa i björnskit när vi precis ska traska in i slyet närmast älven, en påminnelse att vi inte är helt ensamma i skogarna. En del harr nappar trots allt på våra grova grejor, och efter ett insidertips testar vi en risbäck som hyser öring på uppemot 1,5-2 kilo. Lyckas landa en 8 hektos grann öring på lätta grejor, Stickan har lite bättre tur med några fler plus ett bäcknät i största hålan. Väldigt tråkigt beteende som har totalt fiskat ut dessa fina strömvatten till nästan fisktomma. Minns när jag på 90-talet för första gången fiskade i bäckarna som hyste stora bestånd av öring och harr upp till 1-1,5 kilo.

Onsdag natt är sista fiskedagen och chansen för i år så vi nötte på bra, men när midnattsolen övergick till morgon runt 3 tiden fick även jag ge upp.

Torsdag resa till Björkliden för 2 dagars “fjällfiske” nära vägen. Inkvartering i stuga efter 6 nätter i tält med regn kändes som lyx, att en dusch kan kännas så underbar. Mot Riksgränsen och matinköp, på hemvägen stopp vid jokken längs vägen. Fina strömmar mellan selen lockade inbjudande men vattnet såg sterilt ut, inga vak eller kläckningar indikerade på att den sena snösmältningen var boven. Kvällen blev som väntat resultatlös men fina naturupplevelser fick vi i alla fall i det enormt vackra landskapet. Fredag fick vi sällskap med Andreas ( min brorsdotters sambo och fiskeguide för bl a Laino Vildmark) i en jokk närmare Kiruna, fint sommarväder och dagsländekläckning bjöd på fint harrfiske med Andreas kilosharr som topp och alla var nöjda. Lördag morgon hemresa. Lite bittert att se fiskräknaren i älven efter att legat på väldigt få passerande fisk återigen visar på bra stigning nu när vi är på väg hem. Längtar redan tillbaka till fiske och miljön runt älven och sänder tacksamma tankar till Lars och Vildmarksmekka, de fiskare vi mötte, Andreas o Frida, alla gästfria människor i Parkalombolo som jag fick återse, naturen, den gäckande laxen och mitt ressällskap Stickan för en oförglömlig resa.