Fick bilder från Martin Johansson Borgholm på klubbens nya havsöringsrekord 7,660 kg landat på ett Fjulledrag. Fångstplats var Borgholmstrakten. ÖTSK önskar ett stort GRATTIS Martin.
Martins berättelse om fisket!
Efter ett par snabba turen utan några större framgångar började tankarna komma att säsongen är slut. Trött å segt efter jobbet så va planen att gå en runda med hunden men så säger Alexandra till mig “stick ut och fiska med dig istället”..
Tog inte många sekunder att tänka om. Valde en plats som har levererat många gånger förr och lagom tid att fiska av.
Hoppet va att det skulle finnas lite näbbisar inne så att det skulle gunga lite i spöt.
Började fiska ute vid den närmsta udden, betar av hela udden utan att ett liv i vattnet men tänker det är en skön kväll med strålande sol, svaga frånlands vindar och klart.
Fortsätter norrut och efter en kvart blir det en stöt i draget. Då kommer hoppet att näbbisarna är inne ändå, kastar av området utan någon mer kontakt. Så börjar gå igen men efter ca 10 minuter så landar draget i vattnet och hinner ta 2-3 vevtag innan det blir tvärstopp. Hinner tänka bottennapp här!! Hinner lagom spänna upp linan så vaknar det till liv där ute och det ordentligt, bugar ett antal gånger så jag nästan tappar spöt och sen en rusning så det skriker i rullen. Nu har man ju fattat att det är en stor fisk man har på kroken.
Lägger så stor press som jag bara vågar och börjar få den närmre innan den drar igen och så håller det på att tag, tidsuppfattningen försvann här någonstans.
Men den riktiga paniken kom först när den va så pass nära att jag såg hur stor den verkligen va och då va man i det här kritiska läget å landa. Ingen håv med mig, hala runda stenar och en fisk som man inte gör som man vill med gör ju inte saken bättre!
Jag jobbar mig mot stranden där det e lite lättare att medans öringen cirkulerar ett antal gånger runt mig och gör några rusningar mot djupare vatten igen. Den sista rusning försöker den mellan mina ben men jag hinner knipa ihop benen så den sitter samtidigt tar ett stadigt tag i stjärten å nästan halvkryper sakta upp mot stranden.
Det enda som fanns i huvudet va att du ska upp och upp kom den tillslut trotts det inte va den mest optimala landning :p
En kväll jag sent kommer att glömma:)
Martin
Grattis!! Vilket monster !!