Den mediokre har flyt nu.

Cykel-Johan och jag hade pratat lite löst om att att fiska denna eftermiddag, vi diskuterade lite fram och tillbaka och det lutade åt östra sidan. Det körde ihop sig lite för Johan så han meddelade att han tog ett snabbpass på hemmaplan istället, jag bytte också plan och rullade ner till ett av hemmavattnen istället. På väg från bilen till vattnet byter jag några ord med en förbipasserande som informerar att det har varit flera fiskare på plats tidigare under dagen inklusive honom själv… Känns ju aldrig stimulerande att veta att vattnet redan är av-fiskat även om så är fallet många gånger, det man inte vet har man inte ont av.

Men jag följde min plan och började fiska den tänkta sträckan ändå… efter ca 20 min tar det tvärstopp i hemtagningen, en silverblank bredsida visar sig  i ytan och sedan drar föreställningen igång… det bjöds på en hel drös med luftsprång och rusningar. Man får en helt annan känsla av och respekt för havsöringens styrka när man fiskar med fluga gentemot spinn, när löslinan rinner som snor mellan fingrarna när fisken rusar förstår man vilken kraftfull varelse man har att göra med. Jag har inte så jättebra erfarenheter av lite “grövre” fisk och flugfiske, landningsprocenten är inget man skriver hem om…. men det gick ju bra förra helgen och även denna gång, man kanske börjar lära sig, eller så var det bara tur? Öringen vägde 2370 gram och mätte 60cm, flugan för dagen var samma som sist, Magnus K:s Omö. Öring-facket i frysen har länge varit tomt och täckt med spindelnät, nu är det avdammat och fyllt igen… så nu behöver jag inte fiska igen på ett tag 🙂

/Andreas