Huggskräcken

Många har nu väntat på rapporten från årets huggskräcksresa till Gotland, och här kommer den.. Vi tog färjan över på tisdagskvällen, Johan, Lasse, Ola och jag. Tommy och Jocke skulle inte åka förrän kvällen därpå. Första dagen låg Östersjön som en spegel, men vi väntade på vindökningen som skulle komma på eftermiddagen. Samt att solen skulle värma på lite, för det var -10 under en kort tid på morgonen när solen gick upp. Vilket också gjorde det ofiskbart på några platser med nyis. Trögt under hela dagen i det lugna och ginklara vattnet. Jag hade en följare på Ekstakusten, och la linan över en som snabbt drog iväg. Men när det började mörkna hittade Ola ett gäng på en udde, en grön en liten en brun och en blank som klev av. Lasse hade också känning norr Klintehamn. Under natten anlände Jocke och Tommy, för att vara med från torsdag morgon. Pigga och raska kastade vi oss ut i vinden, som vanligt är vindarna på vår sida på Öjn. Prognosen var 13-20 under de närmaste tre dagarna, med läggande först på söndagen..
Naturligtvis fick vi harva på norr och i Kappelshamnsviken i den hårda sydliga. Vi hade tröga dagar med endast ett fåtal öringar per dag, mellan 2 och 4. Vilket inte brukar vara det vanliga när vi är iväg, men det var ett fruktansvärt lågvatten samtidigt under -50 som mest. Men fördelen med detta är att vi nu vet hur det ser ut där vi brukar fiska, och kommer ha hjälp av detta när vi kommer hit igen.


Det börjar närma sig sista kvällen och vi brukar ha en öringmiddag den kvällen, men så här långt hade Ola tyvärr returnerat en mer än godkänd. Så vi kände pressen allihopa om det skulle bli någon middag.

En sak vi förr blivit varnade för var att gå längst ut på pallkanten, och jag kan säga att det kändes inte skönt att att se ner i en spricka på pallen. Och upptäcka att pallen du går på är ca30-40cm tjock, med ett djup på 5-7m under dig. Det är som att den är underminerad/utgrävd under det man går på. Och trilla ner där när man går och vadar själv med nästa kille en 3-400m längre bort eller mer.. Det kan hända otäcka saker när man minst anar, men som väl är så brukar det inte vara extremt lågvatten så vi kan vada där ute. Men när jag gick där på pallen drog jag på en riktigt grann öring +3 som vägrade komma upp på pallen med ca 20cm vatten. Tog någon minut innan den kom upp första gången, men den dök direkt ner så fort den vänt ut igen. Så det blev att pumpa upp den från ett par tre meter ett flertal gånger när den rusat ut igen. Men tredje gången fick jag upp den så långt att jag kunde taila den, men när jag är någon sekund ifrån känner jag flugan släppa och öringen drar som en avlöning! Fan där rök middagen, och på köpet lyckades jag få huggskräcken. Man ser hur lite det skiljer mellan succe och fiasko, för hade den kommit med hade man haft bucklan istället för den orange huvudbonaden.
Men gladast är nog Lasse, för han hade annars blivit den förste att få huggskräcken två år raken.

Jocke blev det istället som fick bucklan, han sprang på öringen i sista stund innan det var dags för färjan hem. Han fick 5 varav 3 godkända och Tommy fick en godkänd på samma ställe. Så totalt blev det endast 21 havsöringar på 6 man, men vi ser fram mot Bornholm nästa år! Tack grabbar för ännu en fantastisk resa!