Har inte kommit ut på havsöringsfiske på ca 3 månader! Men när vinden la sig idag kändes det helt rätt att bege sig norröver.. Rullade innan tre, vadade ut i en timme senare. Kändes nästan för bra med den läggande västliga vinden och +8 blå himmel och solsken. Och det var precis vad jag pratade med min kollega Johann om på telefon när jag svängde ner till vattnet. Det är Bjelkendal syndromet, när jag fiskat med Johan B ett antal gånger och vi kommit ner till vattnet har jag sagt: Vilka fina förhållanden! Det är det samma som att idag blir det inget! 😉 Men som väl var stämde det inte utan jag hade två på första platsen, men den andra förstod vinken när jag klickade loss peangen och lossnade. De var båda mindre öringar -1kg, men inget är som när fluglinan stramar åt! Kändes skönt att slippa det fula namnet… Solen gick i moln och jag tog två ställen till, men inte ett liv i perfekta förhållanden. Som nu inte var så perfekta ändå.. Men som sagt, skönt att komma ut igen!
Bjelkendal om jag får be ?